Det bör också finnas mekanismer som skyddar slutanvändarna mot oönskad kommunikation i direktmarknadsföringssyften, som inkräktar på slutanvändarnas privatliv. Graden av olägenhet och intrång i den enskildes personliga integritet anses vara relativt lika oavsett vilken av de många olika typer av tekniker och kanaler som används för denna elektroniska kommunikation och oavsett om det är genom automatiska uppringnings- och kommunikationssystem, tillämpningar för snabbmeddelanden, e-post, sms, mms och Bluetooth etc. Därför är det motivera att kräva att slutanvändarens samtycke erhålls innan kommersiell elektronisk kommunikation i direktmarknadsföringssyfte sänds till slutanvändare, för att effektivt skydda enskilda mot intrång i deras personliga integritet och skydda juridiska personers legitima intressen. Med tanke på den rättsliga förutsebarheten och behovet av att säkerställa att bestämmelserna som skyddar mot icke begärd elektronisk kommunikation förblir framtidssäkrade är det motiverat att fastställa en enda uppsättning bestämmelser som inte varierar beroende på vilken teknik som används för att förmedla dessa icke begärda meddelanden och samtidigt garantera en likvärdig skyddsnivå för alla medborgare i unionen. Det är dock rimligt att tillåta användning av e-postkontaktuppgifter inom ramen för ett befintligt kundförhållande för att erbjuda liknande produkter och tjänster. Sådana möjligheter bör endast gälla för samma företag som har erhållit de elektroniska kontaktuppgifterna i enlighet med förordning (EU) 2016/679.