När behandling av data från elektronisk kommunikation, som utförs av leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, omfattas av denna förordning, bör förordningen omfatta en möjlighet för unionen eller medlemsstaterna att, under särskilda villkor, i lag begränsa vissa skyldigheter och rättigheter, om en sådan begränsning utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för att skydda särskilda allmänna intressen, inklusive nationell säkerhet, försvar och allmän säkerhet samt för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, vilket innefattar skydd mot och förebyggande av hot mot allmän säkerhet och andra viktiga mål i unionens eller en medlemsstats allmänintresse, i synnerhet när det gäller ett viktigt ekonomiskt eller finansiellt intresse för unionen eller en medlemsstat, eller en övervakning, inspektion eller regleringsfunktion som är knuten till myndighetsutövning avseende sådana intressen. Därför bör denna förordning inte påverka medlemsstaternas möjlighet att på lagligt sätt uppfånga elektronisk kommunikation eller att vidta andra åtgärder, om det är nödvändigt och proportionellt för något av dessa ändamål och sker i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i den tolkning dessa fått i rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster bör ha lämpliga förfaranden som främjar legitima krav från behöriga myndigheter, vilka även beaktar den utsedda företrädarens roll enligt artikel 3.3 när så är relevant.