De metoder som används för att tillhandahålla information och erhålla slutanvändarens samtycke bör vara så användarvänliga som möjligt. Den allmänna användningen av kartläggningskakor och annan kartläggningsteknik innebär att slutanvändarna allt oftare uppmanas att ge sitt samtycke till att sådana kartläggningskakor lagras i deras terminalutrustning. Därmed översvämmas slutanvändarna av uppmaningar att lämna samtycke. Användning av tekniska metoder för att lämna samtycke, t.ex. genom öppet redovisade och användarvänliga inställningar, skulle kunna lösa detta problem. Därför bör denna förordning omfatta en möjlighet att uttrycka samtycke genom användning av lämpliga inställningar i en webbläsare eller annan tillämpning. De val som slutanvändarna gör då de lägger in sekretessinställningarna för en webbläsare eller andra tillämpningar bör vara bindande för, och verkställningsbara gentemot, alla tredje parter. Webbläsare är en typ av programvara som gör det möjligt att hämta och lägga ut information på internet. Andra typer av tillämpningar, t.ex. sådana som tillåter uppringning och meddelandetjänster eller som tillhandahåller färdanvisningar, har också samma funktioner. Webbläsare fungerar som förbindelselänkar för det som sker mellan slutanvändaren och webbplatsen. Ur detta perspektiv har webbläsarna en privilegierad position när det gäller möjligheten att inta en aktiv roll för att hjälpa slutanvändaren att kontrollera flödet av information till och från terminalutrustningen. Webbläsare kan användas som grindvakter och därigenom hjälpa slutanvändarna att hindra åtkomst till eller lagring av information från deras terminalutrustning (t.ex. smarttelefon, datorplatta eller dator).