Innehållet i elektronisk kommunikation berör den grundläggande rätten till respekt för privatliv och familjeliv, bostad och kommunikationer som skyddas enligt artikel 7 i stadgan. Ingrepp som avser innehållet i elektronisk kommunikation bör endast tillåtas under mycket tydligt definierade villkor och för särskilda syften, och bör omfattas av lämpliga skyddsmekanismer mot missbruk. Denna förordning ger leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster möjlighet att behandla data från elektronisk kommunikation, med informerat samtycke från alla berörda slutanvändare. Leverantörer kan t.ex. erbjuda tjänster som innebär att man skannar e-postmeddelanden för att avlägsna visst på förhand definierat material. Med tanke på hur känsligt innehållet i kommunikation är omfattar denna förordning en presumtion att behandlingen av sådana innehållsdata kommer att medföra höga risker för fysiska personers rättigheter och friheter. Vid behandlingen av sådana typer av data bör leverantören av den elektroniska kommunikationstjänsten alltid samråda med tillsynsmyndigheten före behandlingen. Sådana samråd bör ske i enlighet med artikel 36.2 och 36.3 i förordning (EU) 2016/679. Presumtionen omfattar inte behandling av innehållsdata för tillhandahållandet av en tjänst som begärs av en slutanvändare om slutanvändaren har samtyckt till sådan behandling och behandlingen utförs för de syften och med den varaktighet som är strikt nödvändiga och proportionella för sådana tjänster. Efter att innehållet i elektronisk kommunikation sänts av slutanvändaren och mottagits av den avsedda slutanvändaren (en eller flera) får den registreras eller lagras av slutanvändaren, slutanvändarna eller en tredje part som de anförtrott uppgiften att registrera eller lagra sådana data. Varje behandling av sådana data bör vara förenlig med förordning (EU) 2016/679.